Jag som skribent driver också denna webbplats där besökare jämför lån av olika slag. Man kan jämföra snabblån, privatlån, företagslån och andra former av krediter däribland kreditkort. Jag liksom många andra som byggt eller fortfarande bygger denna typ av sajt är inte någon låneförmedlare. Vi är vanliga privatpersoner, eller (ibland) småföretagare som får provision från en mellanhand (ett affiliate nätverk) som betalar ut arbetsgivaravgifter och skatt. Vi kallas för affiliates, eller ibland också för publishers.
När lån blir något oseriöst
En stor del av låntagarna kommer från Google, men stora affiliates gör så stora pengar att de kan göra TV-reklam eller genomföra annan påkostad marknadsföring. Jag hade en bekant, en relativt ung kille som hade en månadslön på över 200 000 kr I månaden på sin lånesida. Jag frågade honom hur han lyckades. Hans svar var “jag jobbade mycket”. Det låter logiskt tänkte jag för om man jobbar riktigt hårt inom många branscher, tjänar man också mycket pengar. Men sedan frågade jag mig om det var kvantitet eller kvalitet? Och hur är hans jobb mer värt än till exempel läkare med lägre lön eller direktörer med ansvar för en mängd anställda.
Jag kollade på hans och många andra webbplatser. Jag noterade att många låneförmedlare och affiliates har väldigt liknande webbplatser. Jämförelsetjänster eller eller direkta låneförmedlare med likvärdigt innehåll. De har bara olika design, men skriver liknande saker med olika ord. Jag har dessutom sett en hel del djupt oetiska tillvägagångssätt, där man hetsar låntagare med uttryck i stil med “Har du inte råd att ge dina barn julklappar? Ta ett snabblån och rädda julen!”. Varför skriver man så? Det kändes inte helt rätt!
I och med all kritik kring orimliga räntor, så har man infört ett räntetak för “snabblån” och andra typer av lån. Man har också skärpt marknadsföringen av dessa typer av lån. Man måste exempelvis skriva en varningstext med begreppet “högkostnadskredit” i likhet med varningstexten på cigarettpaketen. Sedan finns det krav på exempelvis tydlighet. Tyvärr, anser jag personligen att kraven inte är tillräckligt hårda. Man kan fortfarande vinkla och forma innehållet på ett sådant sätt, att det lånen upplevs bättre än vad de är. Sedan vad gäller låneförmedlarna, de som betalar ut lånen. De har börjat att ta ut dolda avgifter och höjt kostnaderna I form av t.ex. höga faktura avgifter, startavgifter och liknande. Förvisso är vissa lån billigare än vad de varit rent historiskt, men det hjälper inte nödvändigtvis den som ä ung och dum, som inte har förståelse över hur dyrt lånet faktiskt är.
Lån är inte alltid dåligt
Det är lätt att fokusera för mycket på sensmoralen i denna artikel. Man ska dock komma ihåg att lån inte alltid är något dåligt. Lång ifrån… Det förekommer så klart dåliga lån, det förekommer oseriösa långivare och det förekommer att låntagarna inte vet vad det håller på med. Det förekommer att folk tror att vissa lån alltid är dåliga fast de inte är det. Man kan faktiskt inte säga att alla lån är dåliga. Vad som är bra eller dåligt är inte bara baserat på villkor som ränta. Det är sett till individuella förutsättningar, person och sammanhang. Till och med snabblån kan anses vara väldig bra för vissa personer i vissa sammanhang.
Se Jan Bolmeson diskutera lån kontra amorteringar och sparande.
[youtube v=”VBYBk_37LV8″ ratio=”16:9″]
Spelmissbrukare missbrukar krediter
Problemet med snabblån är också att många spelmissbrukare lånar pengar. De har möjlighet att låna pengar utan UC, något vanligtvis långivare och affiliates brukar tipsa om. Då tar man lån utan UC, vilket kan innebära att man har möjlighet att låna på nytt trots obetalda skulder eller befintliga lån hos t.ex. vissa storbanker. Det gör att man blir överskuldsatt, framförallt då dessa låntagarna spelar bort pengarna. Detta skulle kunna förebyggas med skärpt lagstiftning. Man skulle exempelvis kunna förbjuda casinospel “på faktura”. Man kanske kan införa kontroller eller förbjud kring andra typer av kredit för just casinospel. Jag som utvecklar en jämförelsetjänst för lån, tänker på hur kan man särskilja sig mot andra Jag har en ambition att inte vara “smutsig” i en (enligt vissa) smutsig bransch.
I det långa loppet tror jag faktiskt inte att oseriös marknadsföring och fula trix lönar sig. Finansiella tjänster bygger trots allt mycket på förtroende. Det är något inte bara storbanker bör anamma.
Sedan verkar det finnas saker som kan åtgärdas eller förbättras av lagstiftare och finansinspektionen. I ett fungerande välfärdssystem bör man ställa rimliga krav på näringslivet. Kan man förhindra att människor skuldsätts ska man självklart också göra det. Välfärdssystemet ska inte heller missbrukas. Man funderar på vad politikerna håller på med när man timme efter timme hör skojfriska slagdängor som till exempel “Casino Calzone” eller “Dansbandscasino” på radion. Varför tillåts vissa företag förminskar allvaret och möjligtvis lura kunderna på detta sätt? Lånebranschen är inget undantag.